Vi ser Nymf och Faun, två erotiska väsen ur den romerska mytologin. Faunen har här små horn i pannan, blåser i en flöjt och tittar illmarigt på nymfen. Flöjten, fallisk i formen, anses symbolisera känslorus och förförelse.

I regel avbildas fauner med bockhornsfötter och svans, det djuriska draget betonas. Han har mörkt hår och ett rött skynke svept kring sig, det röda associeras till kärlek-passion. Nymfen är vithyad, har lång blont hår och ett silvrigt skynke om midjan.

I ena handen håller hon ett fat med druvor, som för tankarna till berusning. I den andra handen håller hon en blomsterstav, en fallisk fruktbarhetssymbol. Bakom dem höjer sig en kulle med ett tempel - är det gudarnas parnass? En vinranka flätar samman paret och den och druvorna alluderar till berusning. Ernst Josephson utförde målningen i Italien 1877.

Han var så förtjust i den att han gjorde en kopia till sig själv, när han sålde den första till Nationalmuseum. Han behöll målningen till sin död. Carlgren, Maria, von Zeipel Agneta: John Johnsons donation. Ur Bohuslän Konst.

ÅRSBOK 1996. Konsten på Bohusläns museum. Bohusläns hembygdsförbund och Bohusläns museum.

Uddevalla 1996.